Jag sitter och gråter framför datan, ser knappt vad jag skriver.
Jag har saknat dej hela tiden, det har gått mer än ett halvår.
Vi har way too much att ta igen. Men vi löser det.

Jag har varit orolig. Rädd att du inte velat ha mej där. 
Jag har gråtit många gånger. Inte vetat vad jag ska ta vägen.
Jag har velat ringa. Inte vågat.
Jag har ångrat mej. Jag kunde väntat.

Vi har gått igenom så mycket, både bra och dåliga saker. 
Jag kan inte bara glömma allt. Inte komma ihåg allt heller.
Men mycket kan jag komma ihåg, och minnas.

Jag hade kunnat glömma vem som helst.
Vem som helst, men inte dej.
Allting har varit för bra för att jag skulle kunna glömma.
Även om jag hade kunnat, så hade jag inte velat.
Det betyder för mycket.

Jag har saknat dej hela tiden.
Jag hoppas att jag slipper göra det i framtiden.

Och du, du kan visst skriva ner det lika fint som jag!