Ein ganz normaler Tag.

Jag var ute och gick 4 gånger igår. 4 gånger. Beat that. Först ner till stan, sen hem till Nathalie. Sen gick jag och Nathalie ut, först en gång och sen en gång till. Sen gick jag hem från Nathalie. 4 promenader.

Nu är jag helt seg i benen, träningen imåndags börjar göra sig känd, och sen 4 promenader på det. Jag är glad om jag kan stå senare idag.

Ellia och jag börjar bli tanter. Måste vara för att vi har fyllt 18 båda två.

Gårgagens youtubefavorit:



Now what starts with the letter C?
Cookie starts with C
Let's think of other things
That starts with C
Oh, who cares about the other things?


C is for cookie, that's good enough for me
C is for cookie, that's good enough for me
C is for cookie, that's good enough for me
Oh, cookie, cookie, cookie starts with C.

'I'm gonna kick his ass... '

Man kan inte göra annat än älska den!


So close, no matter how far.

Sen den, älska den.


I SO have to do this.



Biljetterna släpptes för en timme sen. Globen är ingen liten arena.

Metallica

7 Mars 2009 - Globen, Stockholm.

Chris Brown
All Time Low
Sensation White
Millencolin
Metallica

Vi väntar bara på +44 & Angels And Airwaves.

JAG ÄLSKAR

HANna BEATRICE MARIA VIEBKE.



Även vi...

.. har varit små fjortisar.




Finns det något att tillägga? shit happens ;)

Dagens bästa är..

.. att jag sitter hemma hos vibbe.

Everything went good, and now I'm sitting here.
Åh, jag var så freakin' nervös innan idag,
men det känns skitbra och jag är så jävla glad!

Förresten så fick jag G på franskaprovet också! (:

Happiii face. 8DD

Be strong. Believe.

Jag sitter och gråter framför datan, ser knappt vad jag skriver.
Jag har saknat dej hela tiden, det har gått mer än ett halvår.
Vi har way too much att ta igen. Men vi löser det.

Jag har varit orolig. Rädd att du inte velat ha mej där. 
Jag har gråtit många gånger. Inte vetat vad jag ska ta vägen.
Jag har velat ringa. Inte vågat.
Jag har ångrat mej. Jag kunde väntat.

Vi har gått igenom så mycket, både bra och dåliga saker. 
Jag kan inte bara glömma allt. Inte komma ihåg allt heller.
Men mycket kan jag komma ihåg, och minnas.

Jag hade kunnat glömma vem som helst.
Vem som helst, men inte dej.
Allting har varit för bra för att jag skulle kunna glömma.
Även om jag hade kunnat, så hade jag inte velat.
Det betyder för mycket.

Jag har saknat dej hela tiden.
Jag hoppas att jag slipper göra det i framtiden.

Och du, du kan visst skriva ner det lika fint som jag!

Jag antar att det är det man kallar blodsband.

Varje gång det gjorde ont i mig gjorde det ont i dig också, och tvärtom oavsett hur långt avståndet var mellan oss. Är det så fortfarande? Att du känner varje gång jag har ont? Att du alltid ser på mej hur jag mår?

Jag trodde faktiskt att det skulle vara vi föralltid. Jag saknar dej. Jag saknar dej som fan.

Tack för att du alltid stod brevid mej.
Tack för att du alltid stod ut med mitt tjat.
Tack för att du alltid stod ut med mina tårar.
Tack för att du alltid fanns och fick mej att se saker posetivt.
Tack för att du var bäst.

"If we're going down, we're going down together." Remember?

RSS 2.0