Hänger numera i Jessheim och vet fortfarande inte vad jag heter för att jag är så trött/sover sämre än ever. Vill bara åka hem till Oslo och sova. Skrev precis hem till Oslo, cause you don't know what you have until it's gone. Jämför man med Jessheim så...

Jobbade dubbelpass idag, från 0530 till1930. Skulle egentligen jobbat till 2130 men flörtade med le baws och fick byta pass, nöjd men trött tjej. Har semester från torsdag, ska dock se om jag kan skänka bort mina pass på onsdag och torsdag så jag kan flyga hem onsdagmorgon? Hade varit najs. Ska fråga mor om hon vill bidra till flygbiljetten, orkar fan inte åka buss mer? Om inte, så får det väl räknas som en investering.

Det är helt otroligt att jag blir så jävla avslappnad av vetskapen att jag ska åka hem snart, snart, snart?

Hanterar min kris som en femåring och åker hem till mamma.

Mitt i en flytt. Fick idag när jag kom hem reda på att vi inte hinner flyttstäda om vi inte får ut våra grejer idag. Fick inte tag på någon alls. Inte ens dom jag ska bo hos tills jag kan flytta in i lägenheten. Dog lite. Blev lite för stressad och släppte några tårar. Fick tag på Folket och det löste sig.

Men har fortfarande århundradets panik. Kan inte stå upp utan att hela världen snurrar, så fick lägga mig ner på soffan. Åt lite yoghurt och en banan, drack vatten - fortfarande yr. Ringde mamma, hyperventilerade i två sekunder och bröt sen ihop. Grät, grät, grät och vet inte vad jag ska ta mig till? Vet knappt vad jag själv heter. Är så jävla trött. Vill bara bli av med mitt jobbpass i morgon och åka hem nu på en gång, ikväll. Förstår fortfarande varför folk har en mobil om dom inte har den på sig?!

Igår var vi förresten och tittade på roståget och det var så fantastiskt mycket kärlek på Oslos gator. Hade konstant gåshud i lite drygt två timmar nere vid Rådhuset och sen gick vi till torget som ligger strax nedanför regeringsbyggnaden för att lägga våra rosor. Att stå där med en ros i handen, och kolla på regeringsbyggnaden som är helt avspärrad och orörd var känslosamt. Fint, men samtidigt så tragiskt.

Just därför är jag lite skev idag. Känner en enorm kärlek till Oslo och Norge, men samtidigt är livrädd dygnet runt. Jag har sovit knappt 7 timmar sen jag kom upp hit i söndagskväll och är bokstavligt talat helt slut. Men så fort jag stänger av datorn, släcker lampan och går och lägger mig så är jag klarvaken. Vrider mig i sängen, kallsvettas och tänker. Tänker, tänker och tänker. Det är svårt att förstå, även när man sett bevisen på att det faktiskt har hänt.

Om en man ensam kan känna så mycket hat, tänk då så mycket kärlek vi andra kan känna tillsammans.

Idag vill jag flytta ifrån Oslo. Gärna nu på en gång. Packa ihop allting som inte redan ligger nerpackat i väskan och lämna nycklarna i brevlådan. Allra helst redan igår.

Jag är tillbaka i Oslo. Helgen hemma var mest nykter och jävligt trygg. Alla vet ju vad som hände här uppe i fredags liksom. Lite bomber ca 10 minuters promenad från vår lägenhet, som jag btw flyttar ut från senast på lördag, och en ganska saftig massaker på en ö några mil bort. Kändes rätt bra att vara hemma i Sverige när jag fick reda på det. 25 meter från vår lägenhet ligger hus vars fönster är utblåsta av tryckvågen från bomben.

Kommer få åka hem trots allt. Tänker vägra allt annat.

Ska snart träffa mor och far i staden, sen ska dom åka hem när jag åker till jobbet. Då kommer jag förmodligen dö. Sen ikväll också, kommer dö då med. Och i morgon tänker jag åka hem.

Nu svarade han är i sverige tills torsdagförmiddag. Alltså, hade jag inte bytt pass med sanna på torsdag hade han kunnat jobba för mig. Nu blir jag förmodligen stuck här hela helgen, om inte ett mirakel sker. Dö dö dö och hoppas alltid för mycket, mitt nya motto. Som att köra huvudet i en vägg. Just nu hatar jag sverige lite lite lite. Kommer dö i morgon när jag säger hejdå till mamma och pappa innan jag åker till jobbet.

Mor och far är i Oslo, därav denna underbart kassa uppdateringen. Idag har vi gjort allt som man kan göra i denna staden, i princip. I morgon ska cdom åka hem och kanske jag också. Gav bort mitt pass på fredag och bytte till ett pass som är lättare att ge bort på torsdag, men nu får jag inte tag i han jag vill ge bort det till. dÖR LITE. Kommer dö ännu mer om jag inte får åka med hem i morgon utan får åka bussen på torsdag eftermiddag. Hoppas inte alls för mycket, nejdå. Varför kan inte folk ha mobilen med sig och påslagen när det är som viktigast?

Är på jobbet, pausar i en timme för att jobba resten av kvällen med. Har återigen hittat hus på Shetlandsöarna. Måste bo där.

Vi gör ett undantag i mina datumrubriker. För att Blink har släppt en ny låt. Som är så så så så braaa-a-a-aaaaaa att jag vill hoppa rundor i ett år och bara lyssna på den. Som är så bra att jag kan leva med min mensvärk of dooooom som jag haft hela jävla dagen på jobbet. Älskar Blink, ikväll, inatt, i morgon och för alltid.

Everyone wants to call it all around our life with a better name. 
Everyone falls and spins and gets up again with a friend who does the same.
Everyone lies and cheats their wants and needs and still believes their heart.
And Everyone gets the chills, the kind that kills when the pain begins to start.

Let me get this straight, do you want me here?
As I struggle through each and every year.
And all these demons, they keep me up all night.
They keep me up all night.
They keep me up all night.

 

Idag hatar jag Norge. För att en förmiddag i månaden stänger man av allt vatten. Den dagen är idag, när jag jobbar sent. Jag kan inte gå på toa, jag kan inte tvätta händerna och jag kan inte koka pasta. Och jag jobbar sent!!!!!!!!

Iallafall, igår var jag och Jesper, som hänger här uppe på arbetsintervju för en stund, turister i den här staden. Vi var överallt. Seriöst överallt. Uppe på gardermoen, uppe på holmenkollen, nere vid hamnen, på aker brygge och operan. Typ överallt iallafall, för att vi åkte ju faktiskt förbi vigelandsparken och gick förbi karl-johan. Så det så.


Nu ska jag åka till jobbet och dö.