Jag hoppas ärligt att eran julafton blir bättre än min. Mamma och pappa har åkt till sjukhuset för att pappa har fått en infektion i sitt skoskav, som han fick i söndags, och det blir bara mer svullet av pencillinet. Härligt va? Här sitter jag, färdig ombytt och klar med allt utom sminket och väntar. Vi ska egentligen vara hos mormor om 30 minuter, men jag funderar på att ringa och säga till henne att vi blir försenade så hon inte blir orolig över att vi inte kommer.

Efter att vi varit hos mormor ska vi åka vidare till farmor och farfar, strax innan 5 ska vi vara där. Fira julafton med pappas tjockissläkt och sådär. Åhus-folket är också uppe och firar med oss i år. Inte träffat dem sen min födelsedag, och idag är det ju exakt 6 månader sen =)

Nu hör jag att en bil kommer, förmodligen mamma och pappa som kommer hem. Vilket betyder att jag måste skynda mig lite ;)

God Jul Allihopa! =)

Berätta för mig. Vad det än är så lovar jag att det inte kan få mig att sluta älska dig. Vad det än är så vägrar jag tro att det ska förstöra för oss. Du är ju min kusin, tvillingsjäl, allting, det kan inget förändra. Vad det än är så klarar jag att höra det, jag vill hjälpa dig. Jag vill kunna hjälpa dig. Jag borde kunna. Ensam är inte alltid stark älskling, jag är aldrig stark utan dig.

Take a deep breath and submerge  into the ocean.. Ocean of White!

Jag har aldrig varit riktigt insatt i house/trancemusiken och den 13 augusti när Nathalie frågade mig om jag ville hänga med på Sensation White, då visste jag inte ens vad Sensation White var. Efter en del eftersökningar på youtube bestämde jag mig för att åka med av en anledning, en ny upplevelse. Den 15 augusti, för exakt 4 månader sen, bokades biljetterna med bara 3 månader kvar till den stora dagen.

De två första månaderna gick väldigt fort och när vi insåg att det bara var en månad kvar blev vi otroligt pepp. Den sista månaden gick åt till att leta 'Sensationmusik', som vi så fint kallade det och åt ännu mera pepp. Vi peppade, bokade tågbiljetter, peppade, hämtade tågbiljetterna och peppade. Nathalie var duktig och fixade outfiten i god tid, medans jag var nere på stan dagen innan vi skulle åka och köpte ett linne utan att ens prova ;)

Lördagen den 15 november var det dags. Upp tidigt för att duscha och packa. Vid 8.15 hoppade vi in i bilen och körde för att hämta Nathalie och sen köra till tågstationen. När vi kom dit var klockan drygt 9 så vi satte oss i väntrummet för att andas den dryga kvarten vi skulle få vänta. Väl på tåget var det proppfullt och vi fick stå ner till Malmö, med ett gäng äldre ungdomar som också skulle på Sensation, och bo på samma hotell som oss.

Framme i Österport hade klockan slagit 12 och då vi var för lata för att leta efter hotellet någon längre stund så gick jag in hos en frisör och frågade. "Rakt över stora vägen där borta". Okej, så vi gick dit och det var nästan pinsamt att fråga. Man såg hotellet direkt när man kommit fram till stora vägen. Som tur var fick vi checka in direkt, så vi gick till rum 345, skrattade ihjäl oss när vi såg 'dubbelsängen' och packade upp lite smått innan vi gav oss ut för att leta efter ett matställe i Köpenhamns ödsliga ghetto. Vi gick runt en stund, men hittade bara en kiosk där vi införskaffade det vi ansåg oss behöva inför kvällen innan vi gick tillbaka till Comfort Hotel Österport.

Killarnas tåg skulle precis anlända när vi kom tillbaka så vi väntade på dem innan vi gav oss in till Ströget och åt på Burger King. Ett litet lager till med dricka fixades och sen åkte vi tillbaka för att sminka oss, byta kläder och börja förfesta.

Tiden gick och när klockan slog 17.30 bestämde vi oss för att beställa taxi för att vara borta vid Parken i god tid till insläppet. Jag minns när vi precis hoppat ur taxin, vi var så pepp och vart man än kollade så stod det vitklädda människor med samma planering för kvällen som vi. Jag minns hur magen pirrade, folk hoppade runt och skrek av lycka och jag kunde inte sluta le, fastän jag frös häcken av mig.

Vi hade inte samma ingång som killarna så efter att ha stått ute i blåsten och sedan fått komma in gick vi bort och ställde oss vid deras ingång. Stod där ett rätt bra tag och väntade, ringde och väntade. Efter en stund visade det sig att vi missat dem och att de väntade på oss. Vi gick upp för trapporna och in i själva arenan och jag tog tag om Nathalies arm och krossade den nästan för att jag tryckte så hårt. Så mycket människor! Så många människor, klädda i vitt, som lyser upp en hel arena - läktarna och golvet. Vi gick ner på golvet och trängde oss genom människoskaran tills vi stod nästan precis nedanför DJ-båset. Nathalie fick damp när vi stod där nere i början med, hon började skrika/sjunga melodin på 'seven nation army' och sen fick vi igång alla som var i arenan. Så alla stod och sjöng/skrek/whatever. Där stod vi sen och dansade, hoppade, skrek och bara log - helt ställda av hela evenemanget - under hela öppningen, warm up'en och under nästan hela Erick E. Sammanlagt nästan 2 timmar av extas tog det innan vi gav oss upp för att kika på läktaren nu när vi hade ont i fötterna. Så fort Kjeld Tolstrup spelade en bra låt var båda två uppe på fötterna och dansade. Vi sprang mellan toaletterna och läktaren den mesta tiden han spelade och när Rune RK började DJ:a gick vi ut på golvet igen och fortsatte dansa en stund innan vi gick upp på läktaren igen. Både jag och Nathalie höll på att smälla av när han spelade 'Alla som inte dansar' och alla människor runt om oss stod och kollade på oss som fån. Det var ju typ bara vi som kände igen låten ;) Sen höll mina fötter på att ta kål på mig så vi satte oss på läkaren en stund igen, medans Tiga spelade satt vi mest och dreglade över storbildskärmarna. Han är inte dåligt snygg den killen, verkligen inte. Han spelade även lite 'hårdare' än de andra, men det var ingen större sorg. Man kan säga att hans utseende kompenserade det väldigt bra. När Tiga spelat klart spelades Megamixen och sen var det dags för 'finalen'. Steve Angello & Sebastian Ingrosso. Det var här jag kom med den klockrenaste kommentaren ever. Som många vet gillar jag Daft Punk's 'Harder Better Faster Stonger' väldigt mycket och ja. När de spleat i ca 15 minuter sa jag "Alltså, dessa är sist, ska inte de vara bra? De är ju knappast bättre än typ Erick E?!" och precis när jag sagt det så hör vi en del av introt till Harder Better Faster Stronger. Det var så klockrent, precis när jag sagt att de var skitkassa, fast med andra ord, så spelar de en bit ur en av mina favoritlåtar. Jag har nog aldrig sett Nathalie knäcka sig så som hon gjorde där i det tillfället, mina ögon blev som O.O och hon var mer xD. Jag kan meddela att jag lider av det, även idag, hon mobbar mig hela tiden ;)

När det bara var avslutningen kvar så bestämde vi oss för att åka hem så vi skulle slippa den värsta rushen. Sagt och gjort, vi begav oss utåt, och ut hittade vi. Men taxis, det var det tomt på. Alla taxibilar vi såg var redan fulla eller så väntade de på att fyllas med passagerare som hade bokat, så vi hade inte så mycket mer att välja på än att gå hem till hotellet. Hotellet låg bara 1,5 km ifrån Parken, så det var ju egentligen inte så jättefarligt. Mer löjligt att åka taxi. Men det var inte nådigt att gå den lilla biten med mina och Nathalies onda fötter.

Väl tillbaka på hotellet däckade jag i typ 10 minuter, sen ringde Nathalie som var inne hos killarna och sa att hon ville ha mat. Vi bestämde oss för att käka något och sen langa efterfest, men eftersom att det närmsta matstället som fann fortfarande var i stan(läs; ströget), så sket vi i maten och drog efterfest istället. Sen kom vi i säng runt 5 - halv 6 på morgonen.

Senare samma morgon var det dags för att checka ut så vi hade satt klockorna på 11 då vi skulle vara färdiga och utcheckade vid 12. Det var segt att gå upp, men vi hade inte så mycket packning så vi var klara och hade checkat ut redan innan klockan blev 12. Satte oss i lobbyn och väntade på killarna när vi var klara, massa människor i vitt som gick förbi hela tiden. Inte så konstigt med tanke på att vi hade vårt eget lilla 'SensationHotel'. Jag satt och stirrade på en mörkhyad man som var sjuuuuukt lik Dr. Burke i Grey's Anatomy, det var nästan så jag funderade på att gå fram och be om en autograf. Just när mina tankar höll på att bli verkliga kom killarna och mina autografdrömmar flög tillbaka till himlen. ;(

Vi gick över stora vägen till tågstationen, där vi fick en sjuk beslutångest om vart vi skulle ta vägen. Alla var hungriga och trötta. Det slutade med att jag och Nathalie for till Ströget för att käka, medans killarna åkte direkt till Malmö för att käka och sen åka hem. Vi åt på samma Kinesiska restaurang som vi åt på dagen efter vi hade sett Chris Brown och sen gick vi till tågstationen för att bege oss hemåt, vi också. Fick vänta på tåget en stund och sen visade det sig att detta tåg var minst lika proppfullt som tåget ner dagen innan. Fick dock sittplatser nästan direkt så det var rätt okej, sen var vi väldigt slitna hela vägen hem. Satt nästan och sov hela vägen.

Hemma på tågstationen i LAhåla igen vid 17-tiden där Nathalies mamma hämtade oss, och körde de sista 2 kilometrarna hem. Jag minns hur jag och Nathalie berättade snabbt, pratade i munnen på varandra och jag bara satt och log av bara tankarna på en av de bästa kvällarna i mitt liv. Väl hemma i huset gick jag och lade mig och somnade direkt, utan problem (:

Alla bilder i detta inlägg, utom den första, är tagna med min fd. mobil, därav den skitkassa kvalitén. ;)
Bilden på mig och Nathalie ber jag om ursäkt för. Vi är lagom slitna och lagom dragna och bilden är så ful att den måste få vara med.

"Blink 182 is like sex, when we're good, we're really good, when we're bad . . . we're still pretty damn good." - Tom DeLonge

Här kommer bilderna från lördagskvällen. Jag, Sandra & Ewe började med en förfest i bilen.





Sen hamnade vi på elvans för att dricka en varsin Kamikazee(stavning?)


Vi sprang mellan bilen och stan ett ganska bra tag, åt kakor i bilen och drack cider osv. Efter ett tag bar det av, ut på isen, där Ewe och Sandra borde fått pris för 'smidigst ikväll'.






Sen gick vi till kebabkungen och åt kebab, innan vi gick tillbaka till bilen och pratade med folk. Jag och Ewe hamnade återigen ute i Tylösand, medans Sandra hamnade i stan.

När klcokan var typ 9 blev vi utslängda av en freakin' plastmorsa that looked like hell och tog en taxi till stan. hamnade i en lägenhet där vi sov en studn och vid 1 gick vi in till stan för att käka pizza. Efter pizzan dog vi på bibblan och sen kom Sandra. Ja, det var väl hela kvällen. Bilderna från Tylösand och söndagen kommer inte langas här av speciella skäl ;)