Varje gång det gjorde ont i mig gjorde det ont i dig också, och tvärtom oavsett hur långt avståndet var mellan oss. Är det så fortfarande? Att du känner varje gång jag har ont? Att du alltid ser på mej hur jag mår?

Jag trodde faktiskt att det skulle vara vi föralltid. Jag saknar dej. Jag saknar dej som fan.

Tack för att du alltid stod brevid mej.
Tack för att du alltid stod ut med mitt tjat.
Tack för att du alltid stod ut med mina tårar.
Tack för att du alltid fanns och fick mej att se saker posetivt.
Tack för att du var bäst.

"If we're going down, we're going down together." Remember?