Jag har visat mamma och pappa den. Jag satt vid köksbordet och läser tidningen när mamma kommer ut i köket, jag kollar upp på henne och börjar storlipa. Sen säger jag "Mamma...", sen visar jag henne och så vart det inte mer med det. Pappa däremot, var väl lite värre.
Dom har noll respekt kvar för mej. Det känns förjävligt. Jag undrar om det verkligen var värt det.

Jag har alltså piercat tungan. Igår. Runt 4-tiden på efrtermiddagen. Det första jag sa när Anders gjort den var "Fyfan så jävla ballt!"
Det tycker jag inte nu längre.
Det är svullet, ömt och allmänt jobbigt just nu faktiskt. Jag kan inte gäspa, inte äta - inte så att jag försökt äta men ändå, och jag kan inte slicka mej runt munnen!

Redan igårkväll funderade jag på att ta ut den, för att jag inte kunde somna. Jag är torr som en öken i munnen, för att jag sväljer hela tiden. Den sitter ju precis på sväljreflexen.

Nu ska jag ialf gå till Willys och köpa 2 liter nyponsoppa, så att jag överlever. Jag har inte ätit sen vid 3-tiden igår.

Nej, det gjorde inte ont att ta själva piercingen, men efteråt ömmar det satan.