Så, jag har varit hemma i en vecka och verkligheten har fortfarande inte hunnit ikapp mig helt.

Jag sover bort dagarna, det gör jag. Det finns inte så mycket annat att göra här när alla är i skolan. Det gör dessutom att jag inte behöver tänka, jag slipper sakna folk, liv och rörelse dygnet runt.
Men. Jag är hemma. Samma person som alltid, fast med andra värderingar i livet och nya erfarenheter.

Att åka till Mallis är förmodligen det bästa jag någonsin gjort.