Mina dagar här är rätt lama. Vaknar, går till jobbet, jobbar och spanar in snygge norrmannen på avdelningen intill, går hem från jobbet, är astrött och orkar i princip inte göra mer än jag måste.

Norrmannen har fina händer, mjukt hår, fult namn, allmänt mysig röst och jag bryr mig inte ett skit om jag inte fattar vad han säger to be honest. Lite mer "Nicka och le". Han är dessutom charmigare än hela världen, dock inte mina kids på jobbet, och vi hade sällskap hem från jobbet igår, trots att han inte ens bor på mitt håll? Say whaat? Alldeles för bra för att vara sant, och han är för snygg för att vara sann. Vi ska gifta oss. Hoppas att han inte har ett fult efternamn, får då får vi heta Olofsson, eller kirra något annat.

Iallafall. Är så trött när jag kommer hem från jobbet att jag ikke orkar göra noe. Hvis jag inte måste då. Norskan tar sig, helt klart. Jag är imponerad av mig själv. Trivs jävla bra gör jag.

Jag har dessutom blivit sådär halvfattigt förkyld. Mest töppt i näsan, tillochfrån. Hostar lite ibland, men det är nog mer för att vi fick springa efter bussen igårkväll, när det var -13 utomhus. Mina kompisar, lungorna, där inne var inte lika imponerade. Vi missade den dessutom, trots detta rännande. Inte imponerande, som sagt, inte ens lite.

Nu ska jag sova, för i morgen är det jobb, igen. Med snygg norrman.