Sjukt nervös typ hela bussresan upp idag. Resterna av ett terrordåd, som dom kallar det, är ju inget man längtar efter att se? Allra minst i den stad man faktiskt, iallafall på papperna, bor i. Mina knän skakade tills jag kom ut på jernbanetorget, där allt såg ut som vanligt? Stod nästan och letade efter något spår av en bomb medans jag väntade på trikken, förutom att stan var helt tom på folk då. Men det var det enda? När jag kom längre 'hemåt' så blev det dock tydligare. Det som var fönster när jag åkte härifrån i torsdag är nu plywood-skivor. Annars är det inte så mycket mer, just där jag varit so far.

Annars, är jag skiträdd från topp till tå just nu, och tror inte jag kommer kunna/våga sova inatt. Ska trava upp 4 och gå till bussen som går 04.38 nästan precis utanför oss. Fasar mer än vanligt inför detta. Är helt ärligt livrädd för att somna just nu också dessutom. Drömde ju knappt mardrömmar de senate nätterna i sverige, när mamma dessutom var i rummet bredvid. Nu är jag själv, och i Oslo - där skiten faktiskt hände också. Tror att jag smäller av. Tur att mamma och pappa har semester.