Igår var jag uppe från halv fem till kvart över två inatt. Blev packad på två små glas vin och älskade hallon mer än någonsin. Dränkte med andra ord mina sorger i vin, hallon x2 och hemlängtan. Införskaffade även en onepiece, så nu kan jag se ut som en jättebebis när jag vill.

Idag är jag trött, miserabel, otaggad på allting som inte innebär laholm, helsingborg, sverige och tokerudtoppen. Jag har alltså hemlängtan och saknar mitt dagis. För att på mitt dagis behövde man inte gå upp kvart över fyra när man skulle börja det tidigaste passet.

Idag har vi dessutom hängt på Holmenkollen, femmilen som vanns av det u-land där jag är invandrare. Att hänga i ett hav med norrmän, att se när norge drar över mållinjen först, att känna trycket, få gåshud of doom på hela kroppen och bara leva. Det kändes nästan lika bra som fotbollsvm på arenan när Tyskland vann i somras. Nästan.